Jag var så rädd...
Fan jag trodde du skulle dö, jag bara grät och grät. Jag trodde att ni inte skulle hinna till sjukhuset även fast mamma körde i 150 km/h. När jag kom så kunde du andas, jag ville bara gråta av lycka men pappa sa att man först måste ta det lungt och sedan när man kommer hem kan man gråta. Jag grät inte av lycka, jag ville men jag gjorde det inte. Jag älskar dig och mitt liv skulle aldrig vara något utan en sådan som du. Din allergi är det jag hatar mest, mer än en person som jag trodde var min bästis. jag var så himla rädd, det får inte hända igen. Det får bara inte.
Kommentarer
Postat av: pauli♥
sv: tack ska du ha :')
vad hittar du på idag då?
kram
Postat av: E M M A
sv: okej, ska till grannarna :P
hur mår du idag då?
Postat av: Ida
Okej, det verkar som om Julia också är arg på mig?
Varför är hon arg på mig då?
Postat av: Ida
jag tycker hon är falsk för att hon är som en fjortis på den här bloggen och annars hatar hon fjortisar, och sen så är hon en annan person med bara mig än när hon är med mig och någon mer.
Det jag tänkte efter jag sa det var wow det är sant-.-
Nej jag har inte dåligt samvete jag får aldrig dåligt samvete.
Jag vet inte hur jag ska svara på den här frågan...
Nej jag får inte skuldkänslor heller.
Trackback
